27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
27 augusti, Santa Cruz del Quiché
28 augusti, Santa Cruz Del Quiché
Religionen är stark och skyltarna slarvigt gjorda.
Grannhästarna en morgonstund då jag gett mat och vatten till våra hästar.
Duscharna är ofta utrustade med elektriska värmare direkt på vattenledningen. Ingenting är jordat i det här landet, vad jag har sett. På den här använde vi en träpinne för att slå på och av för säkerhets skull. Vad nu det hade hjälpt. Om det var fel på den hade det väl räckt att ställa sig under strilen för att få sig en ordentlig kyss.
Mayakvinnor på tidig väg till marknaden.
Arbetarna käkar frukost på gatan. Det är schysst mat och väldigt väldigt billigt. Om nu frukost kan kosta 16 kr på restaurang, förstår man att det inte är många kronor man betalar här.
Den färska juicen blir man lätt beroende av.
När jag ser dessa säckar med bönor av olika slag skulle jag vilja göra som Amelie från Montmartre, stoppa ner mina händer bara för att känna. Men jag är inte lika anonym här som Amelie i sitt eget Paris.
Några foton är dokumenterande. Andra är bara vackra. Så är det bara.
En helt vanlig syn. Man blir glad av de vackra färgerna.
Inga större överraskningar längs vägen oftast. Men det klart, ibland hajar man till. Vilket dockhuvud denna växt har.
Mina kära kängor, väl ingådda efter nio års användning, behövde luftas lite. I bakgrunden går Pelle som från och med nu heter Emil. Han var ingen Pelle, han var en Emil. Men ingen i Lönneberga. Bara en Emil.
En av mina klara favoriter bland de 1000 foton jag tagit hittills. Hon försökte komma undan in i det längsta, men till slut lyckades jag lura henne att fastna på kortet. Och när jag visade henne resultatet tyckte hon det var roligt. Jag tänker på Gustaf Frödings "En tysk flickunge", en älsklingsdikt om kurrakurragömma.