Utsikten från min våningssäng i Mexico City. Gissa i vilket land man fortfarande tillverkar Folkvagn Bubblan.
Kulturvecka är alltid kul, var den än hålls. Den här filmduken bredvid scenen visade människor och texter
under framförandet av ett musikverk. Riktigt bra! Musikkonstnären och hela bandet var från krigets
Colombia.
En av musikerna. Jag spelar också fiol! Ska vi dra en duett?
Stan är så fruktansvärt stor att det är svårt att föreställa sig. Bilden bara antyder att stan flyter bort mellan kullarna i horisonten.
Nästan varenda mur har dessa glasbitar imurat på toppen. Harmoniskt. Jag är ganska trött på murar och galler vid det här laget.
Aztec-ättlingar firar på platsen där staden grundades för ungefär 800 år sen.Rökelse, förbön och tillbedjan. Till vad vet jag inte. Men det finns många gudar att välja mellan.
Rökelse, förbön och tillbedjan. Till vad vet jag inte. Men det finns många gudar att välja mellan.
Trummor och dans, det är livet. Jag ska bli indian!
En av indianskorna målad och utsmyckad. Och vild i dansen.
Ledaren för en utav stammarna. Såg ut att vara en sympatisk man. Han påminde om Mats i Malå, tyckte jag.
En av världens vackraste nu levande bilar.
Inte vackert, men fult. Och jag vet inte vad skaparen av den här vardagsestetiken heter. Men visst är det ändå härligt med fritt skapande. Och att smaken är olika.
Klädstilen på mannen till höger är ovanlig i den här stan. Boots, jeans och vit cowboyhatt är standard.
Nyklippt och fin. Fotografen studerar sig själv och ser ut att vara nöjd.
