Soluppgång utanför min bungalow. Kvällen innan var makalös. Jag gick omkring och strosade i knähögt vatten i fullmånens sken.
Mayaruiner vid havet. Ett skönare ställe att ha altaren på än i djungeln. Om jag får välja.
En kopp kaffe till frukost, lite havsutsikt och en dagbok att skriva i. Sånt tycker jag är kul.
Efter ruinerna var det skönt med playan igen. Det här var den finaste playan. Inga superhotell här inte.
Mitt hotellrum. En egen bungalow med ingen annan inredning än vad som syns på bilden. Tyvärr somnade jag innan jag hann ta på myggmedel...
Ett läbbigt ställe med bara skräpkultur. Förutom breakdansarna som värmde upp inför kvällens LasVegas-show. Jag kollade länge och ville vara en av dom.
Kilometer efter kilometer längs playan står dessa hotell. Måste motbilligt erkänna att arkitekturen var makalös på långt håll och mycket vacker. Dessa solstolar låg jag också i fastän jag inte var någon kund på hotellet. Tyvärr var jag tvungen att tacka nej till förfriskningar som erbjöds av uppassarna. Man brukar skriva upp det på rumsnumret och något sådant hade ju inte jag.
En vacker pyramid med två sidor restaurerade för att visa den forna skönheten. Här får man fortfarande klättra upp. I Guatemala är det numera förbjudet efter dödstillbud med halkande tyskar.
Samma pyramid i helfigur. Den är konstruerad så att solljuset fyra dagar på hösten och fyra dagar på våren slingrar sig som en orm nerför trappan i gryningen när solen går upp. Jag försöker lista ut hur det ser ut, men kan inte.
Ännu ett makttempel. Den här gången med tusen pelare att ståta med. Det är bra gjort.
Och nog är det brant alltid. När jag skulle gå ner hade det regnat lite på stenarna så det var verkligen halt. Men klok som jag är tog jag av mig barfota och kunde tryggt gå nerför som i vilken trappa som helst. Hela raden slirande amerikanare som jag raskt passerade föreställer jag mig var imponerade.
Jag tycker det är trevligt att prinsessan Madeleine representerar Sverige även här borta.
