|
|
||
        
|
23 augusti, Hacienda Vieja 23 augusti 23 augusti 23 augusti 23 augusti, Joyabaj Quiché 23 augusti, Joyabaj Quiché 23 augusti 23 augusti, El Temal 24 augusti, El Temal 24 augusti 24 augusti 24 augusti 24 augusti 25 augusti, Chinique 24 augusti 26 augusti, Santa Cruz del Quiché Victor framför sin pool och sina ombyteshytter, Vilka vi höll på att elda upp när vårt bensinkök löpte amok. Det här var inte enda stället där halva vägen var försvunnen. Bara att hoppas att inte resten far iväg just när man passerar. Dagen innan färdades vi över höjderna i bakgrunden. Idag kom vi på vägen där nere. Just nu sitter vi och pustar ut efter att ha gått upp där nere ifrån. Pelle står bakom oss, fortfarande skakis av skräck efter att ha varit tvungen att bergsklättra uppför stenblocken i förgrunden. Man går omkring i ingenmansland, men rätt som det är dyker det upp en tienda. Dessa tiendor finns överallt. Praktiskt och ger på många sätt en bättre service än kioskutbudet i skogen hemma. Märkliga städer. Den här var nästan helt död. Ändå stod en kvinna och serverade lunch mitt på torget. Torget var fult. Såna här stentavlor kan man se lite här och var. De beskriver ett projekt som genomförts, vilka som gjorde det och vad det kostade. Projekten kan vara elektrifiering, vattenförsörjning eller som här gatubeläggning. Och solen sken het över majsfält och stora och små. Den hängivna publiken i El Temal. De följde allt vi gjorde vare sig vi lagade mat, gjorde upp eld eller hällde gift i öronen på Pelle. Det tror jag det att det fanns mycket kul att titta på. Jag tror inte de talade spanska. De talade nåt av alla de tjugotal mayaspråk som finns i Guatemala. Morgonkvist med hungriga och bortskämda hästar som kräver mat NU! En vägvisare som följt oss en bit på småstigar genom skogen och som nu beskriver hur vägen fortsätter. Grinden rasade ihop när jag skulle stänga den efter mig. Det var bara att ställa sig och trockla ihop den igen. Det är mycket vandrande för egna ben. När vägarna går uppför och nerför hela tiden är det mycket begärt att slita på hästens ben och rygg. Men ibland måste man ju rida, annars kunde man ju lika gärna gjort en vandring utan hästar. ...Vilket jag också många gånger tänkte hade varit både snabbare och smidigare. Det var här vi kände jordbävning på natten. Men vi har visst klarat oss verkar det som. Här är i alla fall beviset på att jag är hästägare i Guatemala om det var någon som tvivlade. Hästarna stod i ett stall och vi var tvungna att med machete slå gräs till dem. I det här fallet var det ett snabbväxande gräs från Afrika. Jag skar mig på det vassa gräset på händer och armar och Pelle höll på att skära halsen av mig när han i sin iver ryckte gräs ur famnen på mig innan jag hann lägga ner det.
23 augusti, Hacienda Vieja Victor framför sin pool och sina ombyteshytter, Vilka vi höll på att elda upp när vårt bensinkök löpte amok. Senast uppdaterad 2004-01-26 |
